Okategoriserade – Sida 7 – Centrumkyrkan Farsta

Jesu födelse, 2022-12-25 (Kim Bergman)

Krubban och tronen, en av dem har all makt i hela världen och den andre ingenting. Så ser det ut. Den ene är på höjden av sin karriär, den förste kejsaren av Rom, ca 40 år gammal. Den andre är nyfödd och ligger i en krubba i Betlehem, en stad som Augustus knappast ens visste namnet på, i utkanten av det väldiga romarriket. Vem som bestämde i världen är det ingen tvekan om. Det är de rika och mäktiga. Med en enkel order kör han bort folk från deras hemstäder eller tvingar dem att söka upp sina fäders hemort. I Rom kan kejsar Augustus vandra bland pelarraderna i sitt palats. I Betlehem får Josef och Maria hålla till godo med ett stall. Där föds han, det utlovade barnet, Guds Son.

Men barnet, mannen som föddes i stallet och lades i en krubba, lever än. Om det inte var sant skulle vi inte sitta här idag, mer än 2 000 år senare, för att återigen fira hans födelse, sjunga de gamla älskade julsångerna och be honom om frid och fred för oss själva och hela världen.

Den tid han föddes i kallades Pax Romana, den romerska freden, men det var bara en yttre fred, ett framtvingat lugn, frånvaron av krig, men säkrad med vapenmakt.

Den fred och frid som änglarna sjunger om för herdar på Betlehems ängar är något helt annat. Glädjen som de förebådar handlar om en annan värld, en värld, med andra värden, än något som finns på jorden.

Man skulle ju kunnat tänka sig att Gud kunde valt ett helt annat sätt att komma till världen för att skapa fred, frid och försoning. Varför kommer han inte med sina legioner av änglar och stoppar allt ont och allt lidande i världen? Varför drar han inte in i Rom eller Bagdad, Damaskus, Berlin, och alla andra städer där tyranner har styrt och ställt, plågat, förföljt och dödat människor? Varför förstör han inte alla vapen och gör slut på alla krig och utrotar alla sjukdomar?

Istället berättar evangelierna att han anländer till världen som människa, och föds av en ung flicka, utom äktenskapet med en jordisk adoptivfar, i mörkret och kylan i Betlehems stall, oskyddad, värnlös, utlämnad åt människorna.

Barnet i krubban har en annan makt, och den kommer också att märkas och synas för alla. Det är så Gud gör; han kommer inte uppifrån, inte med makt och styrkedemonstrationer, utan underifrån, tyst och stilla, i ett litet folk på Medelhavets östra kustremsa. Hade han kommit som Augustus, med arméer för att tvinga fram fred, kärlek och försoning, hur hade det då gått? Alla hade varit tvungna att lyda, men utan frihet, och utan egen vilja, utan kärlek.

För kärlek, fred och försoning kan inte existera utan frihet och egen vilja. De kan inte tvingas fram. Därför föds Jesus Kristus, världens Frälsare och Herre, i enkelhet, som en av oss, överlämnad på nåd och onåd åt människors omsorg och gensvar på Guds kärleksgåva eller till likgiltighet inför honom, till och med motstånd och hat.

Det är kärlekens pris. Det är villkoret för att komma till en värld som vår. Vägen till fred och försoning mellan människor, vägen till varsamhet med livet och skapelsen, respekt för varandra och den jord vi lever på och av, den måste gå inifrån och ut. Inifrån oss själva, med egen vilja och övertygelse till yttre handling.

Gud vill väcka tro, tillit och förtroende för honom och hans tankar och vilja med oss, och med världen.

Ära vare Gud i höjden och fred på jorden, åt dem, åt alla dessa barn, som Gud har utvalt till att bygga hans fred och frid på jorden. Här och nu, i vår tid.

Amen

Kristi återkomst, 2022-11-20 (Anders Johnson)

Det är sabbat och Jesus är i Jerusalem. På förmiddagen beger han sig till Betesda. Det är en badanläggning som är lite speciell. Lite då och då tar Guds ängel ett litet dopp i poolen och den förste som hoppar i vattnet direkt efter blir då frisk från sina sjukdomar. Så ni kan tänka er att där är det fullt med folk som har problem, sjuka, lama, blinda… En massa människor som bara väntar på att vattnet skall krusa sig efter den osynlige ängeln och sedan hoppa i, före alla andra. Så ser Jesus en man som legat sjuk i 38 år. Han är så dålig att han inte har en chans att komma ner till det helande vattnet. Jesus ser mannen, frågar honom om han vill bli frisk, och det är klart han vill. ”Ta din säng och gå”, säger Jesus, och mannen reser sig upp och går. Judarna såg detta och blev arga på mannen eftersom han bar en säng. Absolut förbjudet på en sabbat, och det var ju Jesus fel som botat honom. Lite senare samma dag träffar Jesus på mannen i synagogan där han berättar att han är Guds son och att mannen inte skall synda mer.
Så, nu är vissa riktigt upprörda på Jesus. Först har han brutit mot lagen och jobbat, genom att hela mannen. Sedan har han lurat den stackars oskyldige mannen att också begå ett allvarligt brott genom att bära sin säng och till slut så påstår han att han är Guds son. Nu får det vara nog.

Och det är nu vi kommer till dagens evangelietext som är hämtad från
Joh 5:22-30.

Här tar Jesus verkligen i från tårna.
1. Fadern dömer inte utan det har han helt överlåtit till honom.
2. Den som lyssnar till det han har att säga och tror på den Gud som sänt honom, han kommer inte att falla på domens dag utan få ett evigt liv.
3. Det är Fadern som har bestämt reglerna för hur Jesus skall döma, inte han själv.

Man förstår att det här låter alldeles fruktansvärt i fariséernas öron. De som bygger hela sin tillvaro på att lagar och regler skall hållas. Den enda vägen är smal och besvärlig. Endast ett fåtal hade möjlighet att följa alla dessa regler. Och så säger Jesus att reglerna inte är så viktiga. Att du tror på Gud i ditt hjärta och tar till dig vad Jesus försöker lära ut, det är viktigt. Han säger till och med att om du hör hans ord, då har du evigt liv. Och, det är inte han som har hittat på allt det här utan det kommer från Fadern.

När barnen var små var vi alltid minst en vecka nere i Småland och besökte Birgittas föräldrar samt även faster och hennes gamla farmor, så länge hon levde. Gården som vi höll till på låg i byn Esperyd, ca en mil utanför Nässjö. Och ni vet hur det är. Efter ett tag börjar det bli lite långtråkigt att vara ledig. Det var alltid kul att prata med faster Alice, så vi var där en hel del och så småningom började jag titta i hennes bokhyllor och fastnade för några pocketböcker, som jag förstod var en serie. Jag tror att hon hade tre böcker och jag började läsa den första. Den handlade om mystiska försvinnanden. Alla hade försvunnit precis samtidigt och bara lämnat tomma kläder efter sig. Man försökte hitta olika naturliga förklaringar till vad som hänt, samtidigt som fler märkliga händelser inträffade. En liten grupp halvhjärtade kristna började förstå. De riktigt kristna hade hämtats hem och de hade lämnats kvar. Ja, någonstans där tog tredje boken slut och jag minns att jag försökte hitta fler böcker i serien när jag kom hem, men misslyckades. Kanske var det lika bra det.

Som människor är vi alltid nyfikna. Tittar framåt. Vad händer sen? Vi lär oss och vi växer som människor, under hela livet. Såklart så försöker vi också ta reda på vad som händer sen. Vi vill skapa oss en bild över hur det kan bli. Uppenbarelseboken läser vi och försöker tolka. En del skriver avhandlingar, andra skriver romaner. Vi diktar, sjunger och spelar. Vi tror en massa, och vi hoppas.

Jesus däremot är väldigt tydlig. Jag kommer tillbaka och då skall ni vara redo. Men någonstans där försvinner tydligheten. När kommer han tillbaka? Det vet vi ju inte och det innebär ju bara att vi alltid måste vara redo. Vad innebär att vara redo?
Att göra allt rätt, vara snäll mot alla, ge till dem som behöver men sakna Jesus i sitt hjärta. Kan man vara redo i alla fall?
Eller att innerligt be till Jesus och känna honom fullt och starkt men helt missuppfattat vad kärlek är för något. Kan man vara redo i alla fall?

Jesus sa ju: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv.”
Vad innebär det för mig, här och nu?
Vad innebär det för dig, här och nu?

Visst är det skönt att få prata ut ibland, till någon som lyssnar? Speciellt när något tynger. Det kan vara vänner, fru/man, föräldrar. Det kan vara Kim som får lyssna på våra berättelser. Ta emot, kanske bara nicka medkännande, kanske komma med ett råd eller bara ge en tröstande kram. Det är så vi är funtade. Vi behöver prata med någon för att på ett bra sätt komma vidare i livet. Jag är säker på att du många gånger både varit den som behövt prata ut eller varit den som lyssnat och hjälpt din vän framåt.

Jag vet inte när, var och hur men en dag kommer vi alla att få möta Jesus igen. Med ett helt liv bakom oss så kommer vi att ha mycket att berätta, och han kommer att lyssna, humma, kommentera. Säkert trösta och krama när vi kommer till det svåra och helt säker skratta gott tillsamman när vi pratar ljusa minnen. Han kommer säkert att berömma där det gått bra och kanske på ett snyggt sätt ge oss insikter om hur vi borde handlat då det gått lite snett. Att prata med andra är för oss människor det mest effektiva sättet att bearbeta det som varit för att sen gå vidare. Vad som händer sen efter det samtalet med Jesus vet jag inte och personligen lägger jag det i hans händer, utan att grubbla allt för mycket. Men en sak är jag helt säker på. Att det vi gör här och nu har betydelse. Vi har fått livet som en värdefull gåva att hand om och att förvalta efter bästa förmåga.

Amen

Lovsång, 2022-10-09 (Karin Wiborn)

Matt 15:29-31

Berättelsen återkommer: Jesus går upp på ett berg och sätter sig ned.

Det är något med berget. Du kommer närmare himlen när du kommer upp en bit och ges möjlighet till en översyn. Du får andra perspektiv, detaljerna blir annorlunda. Detaljerna som så lätt styr våra liv. Ibland kallar vi det giraffperspektiv. Eller helikopterperspektiv. På berget är sikten fri och du får överblick.

När Jesus går upp på berget i dagens text sker också en slags sammanfattning över en stor del av Jesu gärning. Mer bestämt hans undergärning. ”Han botade dem”, sammanfattar Matteus, och där på berget finns de. De lama, blinda, lytta, stumma och många andra. Och folket jublar, prisar Gud över de underverk Gud gör.

Jag tycker alltid det är aningen svårt med underberättelser. För vi vet ju att dessa under ofta inte sker bland oss idag. Samtidigt sa Jesus att större under än jag har gjort, ska ni göra.

Jag återvänder ofta till rabbin Harold Kuchner och hans bok ”När livet gör oss illa”. Genom sitt liv, eller snarare sin sons korta liv, gör han en smärtsam resa som leder till att han definierar ”under” och ”extraordinära under”. Hans son föds med progeria som gör att kroppen åldras i förtid, och medför en tidig död i tonåren som en åldrad människa. Varför? frågar Kuchner. Varför kunde inte Gud göra ett under? Varför skulle min son drabbas? Han tvivlar, men en dag inser han att livet fortgår och bara det, att han känner livslust, ser han som ett under. Det finns också de som mirakulöst blir räddade från död eller befriade från sjukdom. Det kallar han för extraordinära under. De händer, men de är undantag. Ovanliga.

Det stora undret är att vi i vår skröplighet och sorg, ja till och med meningslöshet, vaknar, går upp och mitt i hopplöshet kan känna hopp. Idag finns många skäl till hopplöshet. Klimatet, krig, energipriser, instabil politik.

Det kan hända, där på berget, att livets skönhet, att vara till, kanske en hand att hålla i, en uppgift att gå till, ett mysterium att lösa. Något som ger oss lust ännu en dag. Lust och glädje. Lust, glädje och tacksamhet. Och lovsången växer mitt i allt över att finnas till.

För där är ett hopp. Om livet, om framtiden. För Gud har inte övergett oss. Och till ett tecken på hans närvaro har han lämnat ett bröd och lite vin. Kristi kropp och Kristi blod. Liv i ditt liv. Liv för världens skull, för fredens, för skapelsens, för enhetens och samhörighetens skull. Ett enda bröd och en enda mänsklighet.

Amen

Friheten i Kristus, 2022-09-04 (Anders Johnson)

Luk 13:10-17

Visst har vi alla varit med om att vi gjort oss illa någonstans. Kanske i ryggen, eller i en fot eller någon annanstans. Det fortsätter att göra ont trots att svullnaden försvunnit. Kanske hugger det till om jag vrider lite för långt åt det hållet som jag skadat mig. Sådant brukar hålla i länge och man måste riktigt lära kroppen att det inte gör ont längre. Det är ofta övningar på övningar och till slut är smärtan borta.

Ibland undrar jag hur hjärnan kan hålla reda på alla signaler som kommer från kroppen. Forskarna tror idag att vi har en liten modell av vår kropp där uppe. Där landar signalerna och då vet knoppen varifrån det kommer. Självfallet skall det alltid komma olika signaler från delarna. Annars är ju något fel. Hos de som amputerat något berättas det ofta att kroppsdelen kan göra ont eller ila, trots att den bevisligen inte finns längre.

I vårt centrala nervsystem, uppe i huvudet finns något som kallas för det Limbiska systemet. Det styr våra känslor, ser till att man blir alldeles knäpp när man är förälskad, men även när man är stressad så är det limbiska systemet som påverkas. Så klart påverkas även minnet av det limbiska systemet. Vi kan lugnt säga att denna del av hjärnan styr hur du mår. Signalen som kommer från foten eller ryggen, när vi gjort oss illa passerar också limbiska systemet och bearbetas där, innan det når vårt medvetande.

Idag har vi hört om en kvinna som har stora problem med sin rygg. Hon har inte kunnat räta på sig på 18 år. Hennes limbiska system vet att det är problem med ryggen. Att gå rakt är inte att tänka på. Om hon så försöker så skickar det limbiska systemet ut rejäla smärtsignaler. Det är inte nyttigt att ens testa.
Så, möter hon Jesus. Limbiska systemet, som också kallas för känslohjärnan, får helt fnatt. Glömmer allt och har bara fokus på vår Herre. Så när Jesus talar till henne och säger åt henne att sträcka på sig så gör hon det och limbiska systemet har totalt glömt bort att det inte går.

Kanske var det så här det gick till, eller kanske inte. Här har jag i alla fall döpt om en sjukdomsande till Limbiska systemet och låtit Jesus med sin stora kärlek bota henne.

Men det viktiga i dagens text är ju inte hur han botar kvinnan utan det faktum att han jobbar, genom att bota kvinnan, på sabbaten. Han bryter mot lagen. För oss verkar det ju rätt orimligt, men hur var det på Jesu tid?

Vi börjar med tredje budet, ”Tänk på vilodagen så att du helgar den”. Ok, det kan vi förstå även om det kanske är det budet som åtminstone jag är sämst på att följa.

Vad gällde på sabbaten? I 2 Mosebok 20:9-11 står det: ”Sex dagar ska du arbeta och utföra alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då ska du inte utföra någon syssla. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.”

Sen har vi Toran som säger att:
Inget arbete får utföras. Matlagningen måste man gjort innan. Det är inte tillåtet att resa. Att bära saker utomhus är strängt förbjudet. Tända och släcka eld eller lampor är inte att tänka på.

Det här var ju inte nog. Ca 100 år före Jesus så hade några särskilt religiösa män tyckt att det var gamla regler som borde skärpas. Därför skapade de fler regler, som de följde bara för att de tyckte att det kändes rätt. Det var tidiga fariséer. Allt eftersom åren gick så växte sig fariséerna starkare som grupp och vid Jesu tid så hade deras regler också börjat genomsyra hela samhället.

Det var t.ex. en sådan muntlig regel som Jesu lärjungar bröt mot när de tog ax och åt i Matteus 12. Här tyckte Jesus definitivt att det var bättre att bryta mot den muntliga traditionen än att lärjungarna skulle gå hungriga.

I den texten vi nyss hört är vi i synagogan och det är sabbat och Jesus håller på att undervisa. Så kommer den böjda kvinnan in. Jesus ser hur hon lider och utför arbetet att bota henne. Synagogföreståndaren blir upprörd. ”Jesus du har sex andra dagar på dig i veckan att arbeta med att bota sjuka. Idag då det är sabbat skall det inte göras. Dagen skall ägnas åt Gud och vila.” Klart Jesus blir rosenrasande. Hur kan man bara tänka sig att låta henne lida ytterligare när han kan göra henne frisk. Klart att det är OK att bryta mot lagen för att hjälpa en medmänniska som står i svår nöd. Det är inte precis så som Jesus säger men definitivt det han menar.

Det är alltså OK att bryta mot lagen om man känner att det är rätt?

Förra gången jag stod här och pratade handlade det om en kvinna som begått äktenskapsbrott, eller på vanlig svenska, haft sex med en man hon inte varit gift med. Inte en så stor sak tycker vi, men på den tiden innebar sex ofta att ett barn blev till. Ett barn som skulle tas hand om av familjen, utbildas i skolan, se till att det så småningom blev en bra samhällsmedborgare. Ett stort ansvar för fler än bara kvinnan. Så klart att det var viktigt för byn att alla barn som kom till var älskade och förhoppningsvis hade både pappa, mamma och ett stort gäng släktingar och vänner som kunde hjälpa till att ta hand om barnet. Regeln om sex endast inom äktenskapet var alltså en bra regel på Jesu tid men inte så viktig idag.

Centrumkyrkan Farsta är ju en del av frikyrkan och den frikyrkliga rörelsen som bildades i mitten av 1800-talet. Människor kände ett behov av att få utrycka sin tro på ett nytt sätt, inte styrt av övermakten och gamla regler. Vi hittade en ny frihet i Kristus och vi kunde uttrycka vår gudslängtan på helt nya sätt. Helt utan regler, självfallet inte. I ett fattigsverige som bokstavligen söp ihjäl sig blev alkohol, kortspel, dans och liknade sysselsättningar helt oacceptabelt. Regler som kom till för att hjälpa människorna, inte kanske så mycket för att komma närmare Jesus men för att bättre klara livet i övrigt.

Idag lever vi i ett samhälle med VÄLDIGT många lagar och regler att följa. De flesta skulle vara helt obegripliga för en människa för 2 000 år sedan men vi förstår dem och följer dem efter bästa förmåga för att vi vet att de är ett av de fundament som vårt samhälle bygger på. Ibland undrar jag om det också borde skapas nya regler som vi i Sveriges kristna gemenskap borde följa. Regler som gör att vi lättare klarar av våra liv och som skapar en längtan utanför vår gemenskap, att få vara med. Kanske en diskussion på kyrkkaffet senare.

Frihet i Kristus innebär inte att du och jag kan göra som vi vill i alla lägen. Det finns regler som vi behöver följa men Jesus uppmuntrar oss att tänka själva. När det gäller 3:e budordet, ”Tänk på vilodagen, så att du helgar den.”, behöver vi kanske inte vara så strikta att just söndagen skall användas till vila och gemenskap med Gud, men… det är viktigt att vi prioriterar och ger oss den tid som behövs. Både för relationen med vår skapare men också för att hålla det Limbiska systemet på gott humör.

Amen

Skapelsen, 2022-06-26 (Karin Wiborn)

Midsommardagens texter:

Job 12:7-13
Apg 17:22-31
Matt 6:25-30
Ps 104:1-13

Dessa texter förde mina tankar till pilgrimen och pilgrimens nyckelord. Därför blir det här en FETBLADS-predikan. Nyckelordens begynnelsebokstäver bildar ordet fetblad, och kan hjälpa oss att komma ihåg. Men först några ord om vad och vem en pilgrim är:

Ordet pilgrim kommer från latinets peregrinus som betyder främling och betecknar en person som gör en pilgrimsresa till en helig plats. Pilgrimen är främling i den meningen att det finns ett annat ”hemma” och samtidigt är pilgrimen öppen för de landskap, samhällen och miljöer hon besöker. Pilgrimens resa är också ett slags ”hemma”, men inte varifrån hon kommer eller vart hon är på väg. Världen är full av pilgrimen, både historiskt och i nutid. Människor som frivilligt eller ofrivilligt har lämnat sitt hemma och rör sig i världen på genomresa, som nomader eller som flyktingar.

En kristen förståelse kan vara att vi i någon mening alla är pilgrimer. Vi har vårt ursprung, vår startpunkt som är bortom denna värld, detta samhälle, denna omgivning och vi är på väg till vårt mål, vårt eviga hemma hos Gud. Pilgrim är att vara människa och en människa är en pilgrim.

Pilgrimens nyckelord kan hjälpa oss till ett bra förhållningssätt under vår livsresa utifrån vetskapen att vi har vårt ursprung i Gud och vi har vårt mål hos Gud.

Och dessa nyckelord kan sammanfattas i ordet Fetblad, så om ni lägger fetblad på minnet är möjligheten större att ni också kommer ihåg nyckelorden, en hjälp för en pilgrims minne.

F står för frihet. Paulus skriver till de kristna i Galatien 5:13: Ni är ju kallade till frihet. Pilgrimen rör sig i frihet mellan sitt ursprung och sitt mål och har till uppgift att lära sig bära sin frihet.

Vi är skapade med en fri vilja och vi är kallade till frihet. Kyrkofader Augustinus sa: ”Älska Gud – och gör vad du vill”. Frihet är lättare att bära när vi vet att det finns ett hemma och ett mål. Vi seglar inte vind för våg. Mina beslut, mitt liv, mina val påverkar. Om vi då älskar Gud, och därmed nästan och oss själva, blir friheten en tillgång och de val jag gör är medskapare i mitt liv.

E Enkelhet. Predikaren 7:30 ”Detta är vad jag kom fram till: Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster.” Jag känner igen mig i att ibland krångla till saker och ting, men om det inte är menat så? Om vi är skapade till enkelhet och rakhet? Det låter befriande, ja, en del av friheten i Kristus. I dag behöver vi enkelhet för att överleva som mänsklighet.

T Tystnad. Det välsignade mellanrummet då orden stannar innan nästa ord kommer. Paus för andning, eftertanke, formulering eller bara… så jag säger inte så mycket mer om tystnad.

B Bekymmerslöshet. Se på himlens fåglar, se på ängens liljor, och fråga djuren. Bekymmerslöshet är inte samma sak som ansvarslöshet. Det är att lita till en kraft, större än jag, till vilken jag kan dela mina bekymmer och därmed lämna en del av dem åt sidan. Nyckelorden hänger samman. Större enkelhet kan bidra till bekymmerslöshet. Ju mer vi krånglar till det, desto mer bekymmer. Och vi kan be sinnesrobönen som på ett bra sätt förklarar skillnaden mellan bekymmerslöshet och ansvarslöshet. ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Att ta ansvar är att ha modet att förändra det jag kan.

L Långsamhet. Vi är illa ute om vi förlorar långsamheten. Eftertanken och vänta in. ”Du ska aldrig röra dig fortare, herr direktör, än att barnet inom dig, kan hinna med. Annars griper dig stressen. Barnet inom dig har kortare ben, men högre intressen. Det vill tulta ifatt dig och lära dig leva, innan du dör.” (Alf Henriksson)

A Andlighet. Paulus på Areopagen ser athenarnas andlighet. Han ser olika gudabilder och också ett altare med inskriptionen ”åt en okänd Gud”. Vår tid präglas av en politisk ängslighet och en kulturell nyfikenhet när det kommer till andlighet och religion.

Inte minst naturen rör och berör de allra flesta människor i upplevelsen av att vara i det oändliga, en pilgrims öppna och nyfikna intresse över skaparen förstärks genom att vara i skapelsen. Paulus konstaterar att i honom är det vi lever, rör oss och är till. Vi har vårt ursprung i honom. Vi har vårt hemma i skaparen precis som allt skapat.

D Delaktighet. Vi är, som allt skapat, en del av det ekologiska systemet. Och vi står inför en förändring genom att vi har överutnyttjat jordens resurser. Det rubbar balansen och får till följd att arter försvinner. I samband med Stockholm +50 i början av juni hölls en minnesgudstjänst över utdöda arter som uppmärksammade de 130 000 arter som man tror är utdöda och en förbön för den miljon arter som är hotade.

Delaktigheten påminner också om vår samhörighet med hela mänskligheten. ”Av en enda människa har han skapat alla folk”, sa Paulus på Areopagen. Vi som lever nu delar en sträcka på vår pilgrimsvandring på jorden. Vi delar också – och går i spåren av de som gått före samtidigt som vi lämnar spår till de som kommer efter oss. När vi delar våra erfarenheter, vår tro, vårt tvivel, rädsla och glädje blir resan lättare. Som att bära varandras packning, våra bördor.

Frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delaktighet. Det är pilgrimens sju nyckelord. Kära pilgrim, var du än befinner dig på din livsresa idag. Jag ger dem till dig, kanske att fundera över när sommaren är skön och kallar oss ut att njuta frihet i Guds skapelse.

Amen