Textläsningar (årgång III)
Första Kungaboken 18:26–29, 36-39
Uppenbarelseboken 3:14–19
Markusevangeliet 9:14–32
— — —
Fjällgatan, måndag morgon. En förskola, barn och föräldrar kommer och möter förskolans personal. Barnen är upprymda och glada – de har ju inte setts på flera dagar! Föräldrar som är på väg till arbeten lämnar sina barn. Förskolans personal byter några ord med föräldrarna och bemöter barnen pedagogiskt. Det är god stämning när jag passerar, barnen är lite busiga, de är glada, uppspelta och högljudda. En av föräldrarna måste iväg och får höja rösten för att överrösta barnen:
– Hörrenikillar, säger hon vänligt men tydligt, Ha nu en riktigt bra dag!
– Och ta hand om varandra, säger en pojke som en direkt respons.
Jag tyckte mig höra att det inte riktigt var den lilla 4-5-åriga pojkens egna ord, att han hade lånat dem. Jag är säker på att han hade hört detta sägas många gånger förut, ett slags eko från vuxna som lämnar sina barn på förskola. Pojken härmade ord han hört förut. Kanske hade han gjort det sedan före han förstod vad orden betydde? Men oberoende om han förstår orden eller inte så övar han på att använda dem. Orden ”var rädda om varandra” innehåller så mycket goda värderingar och förväntningar. De uttrycker en önskan – ”var rädda om varandra”. Pojken prövar och övar orden, och dessa goda värderingar kommer att vara med och forma honom, hans tankar och hans handlingar.
Varandra, är ett vackert ord, tycker jag.
Händelsen en vanlig vardag, varade bara några sekunder medan jag passerade, och var en god början på min vecka för några veckor sen.
Sen dess har så mycket hänt – Corona-virus är på allas läppar, i bemärkelsen att alla jag möter pratar om Coronavirus, om sjukdomen Covid-19. Corona-virus toppar varje nyhetssändning, allt som händer, görs och planeras måste förhålla sig till smittspridningsrisk. Ekonomin och världens börser rasar. Stora företag varslar om uppsägning. Flygbolag ställer in flighter, länder stoppar inresande från vissa länder och regioner, UD varnar för resor till alla länder, gränser i våra grannländer stängs. Människor ser med misstänksamhet på en hostande medresenär i kollektivtrafiken.
Konferenser och möten ställs in, gudstjänster ställs in eller websänds – riskera inte att bidra till smittspridning! I Uppsala har Equmeniakyrkans församling gått in i vad de kallar trygghetsläge och på så sätt kommunicerar att de vidtar kloka åtgärder i linje med folkhälsomyndighetens råd och riktlinjer – inga samlingar över 500 personer, den som känner sig krasslig uppmanas att stanna hemma, hälsa på varandra utan att ta i hand, osv.
Världen tycks nästan vara i fritt fall, paniken hotar – ämnet för dagens gudstjänst är Kampen mot ondskan. Vi går in i trygghetsläge.
Vi uppmanas att tänka på varandra – gott och väl – att solidariskt tänka oss för så vi inte riskerar andras hälsa. Vi får goda råd om att tvätta händerna ordentligt. Vi får råd om hur vi bör hälsa på varandra – med en varm blick och handen på hjärtat, eller som de gör i flera kulturer i Asien – Sawatdee Khrap (som i Thailand) eller Namaste! (som i Indien) – Det är att visa varandra respekt.
Nu är den uppretade diskussionen, som hetsade fram för några år sedan, om hur vi hälsar på varandra i Sverige, glömd. Ni minns kanske debatten kring miljöpartisten Yassri Khan efter att han inte tog en kvinnlig reporter i hand, utifrån hans sätt att tolka islam. Med handen på hjärtat får vi hälsa på varandra med Salam! Shalom! Fred!
Men inte bara nu när Corona-viruset hotar världen, utan varje dag hör vi nyheter som tynger och oroar oss. Det är krig och politik, det är naturkatastrofer, organiserad brottslighet och brutalt våld och död. Vi matas dagligen med dåliga nyheter. Vi översvämmas av elände.
Men kyrkan ska ju alltid predika evangelium. Evangelium – de goda nyheterna – oberoende av förhållande.
Ämnet i dag är Kampen mot ondskan.
Vad är ondskan? Kan ondskan definieras?
I texten vi har läst idag så handlar det om en pojke som har en stum ande. ”Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel”, berättar pojkens pappa.
Är det den stumma anden som är ondskan? Är det stumheten och tystnaden som är ondskan?
När jag har tittat på de olika evangelietexterna, de olika årgångarna, som är föreslagna för denna söndag så handlar de om besättelse och om kvinnan med blödningar[1]. En kvinna som hade blödningar ansågs oren – hon var ställd utanför den sociala gemenskapen under flera år. Vad är ondskan i den berättelsen?
Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja skriver Paulus (i Romarbrevet 12:2). Då som nu så försöker vi leva på höjden av vår tids kunskapsnivå. Vi ska göra allt vi kan för att ta till oss av all vederhäftig kunskap. Sedan länge vet vi att kvinnor med blödningar inte utgör något hot mot oss. Mycket av det som bibeln berättar om demoner och onda andar, skulle vi nog sätta en psykiatrisk diagnos på idag. Men vi förstår inte allt och långtifrån allt har vi botemedel mot.
I de gammaltestamentliga texterna, som är föreslagna för denna söndag, handlar det om filistéerna (berättelsen om David och Goliat) och Baals-dyrkarna som profeten Elia utmanar[2]. Det handlar om ”de andra”. Det handlar om dem som inte är som vi, de andra som inte tror som vi, som inte ber som vi.
En vän som jag pratade med för ett par veckor sedan hade varit på resa, berättade att on upptäckte att ingen satt nära henne i vänthallen på flygplatsen. Hon råkar vara född i Japan och såg ”för” asiatisk ut så ingen vågade komma nära henne, av rädsla för Corona-virus. Hon såg inte ut de flesta i just det sammanhanget. Hon var en av ”de andra”.
Trots alla nyheter om alla världens eländiga tillstånd så är jag säker på att de flesta människor vill gott. De allra flesta vill leva i fred och ge sina barn det bästa de kan.
Är det rädslan för det vi inte förstår som är ondskan?
Rädslan för den andre? Det vi inte begriper och klarar att ha kontroll över.
När något saknar mening och betydelse, när det verkar meningslöst?
I situationer när vi känner vanmakt, när hela samhället befinner sig i denna vanmakt.
Är det denna situation som är ondskan idag?
När Jesus talade om liv och död och uppståndelse från de döda, så förstod inte lärjungarna. Det står i texten i Markus som vi läst idag, Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.(Mark 9:32)
Men vi måste våga fråga och vi ska ständigt arbeta för att stå på vår tids kunskaps allra högsta höjd. Vi ska fråga de texter vi läser och vi ska ställa frågor till vår egen tid.
Då beskrevs pojkens situation och beteende som en ond ande, en demon, som for in i honom. Kanske kan det förklaras som psykisk sjukdom eller epilepsi idag.
Coronaviruset sprider en smitta där vi som samhälle inte får bukt med, sjukdomen Covid-19 vet inte läkare hur de ska bota? – följden är vanmakt, rädsla – är det ondskan?
Då och nu den “andre” , den främmande, det som för de flesta av oss är okänt? – är det ondskan?
Det som fyller våra nyhetssändningar varje dag
Organiserad brottslighet? Organiserad ondska?
Krig, med miljoner flyktingar som följd? Är det ondskan?
Martin Luther King Jr. (med flera) har sagt; Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.
Var inte rädda , det är en återkommande uppmaning i bibeln.
Vår uppgift som människor är att Predika alltid evangelium, och om nödvändigt, använd ord.[3]
De allra flesta människor på hela jorden vill gott, vill göra gott och vill sina barns bästa, det är min övertygelse. Jag menar ändå att vi behöver öva i att göra det goda. Vi ska vara den förändring vi vill se i världen (M K Gandhi, kanske?)
Fred är vägen till fred har någon myntat och det är också namnet på en bok med exempel på fredsarbete i vardagen[4].
Fred är vägen till fred, betyder att vi behöver öva eller göra fred för att fred ska komma till oss.
6Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
7Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
8Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
9Saliga de som håller fred, (eller ”gör fred/skapar fred”)
de skall kallas Guds söner.
De som gör fred.
Psaltaren 34 uttrycker det Sky det onda och gör det goda, sträva efter att hålla fred.
Vi ska inte blunda för alla nyheter, som ju oftast inte är positiva, men vi ska trots ondska och ”dåliga nyheter” vara fredsskapare i livets alla och största bemärkelser (fred med varandra i samhället och världen, fred med skapelsen – en total balans och jämvikt)
Du skall älska din nästa som dig själv (Mark 12:31), uppmanar bibeln oss också till. Det betyder ju att jag måste börja med mig själv. Jag tror, hjälp min otro, utbrister pappan i berättelsen vi läst idag. Jag tror och hoppas och vill arbeta för, att där det finns hopplöshet , där ska vi tillsammans vara en hoppets infrastruktur. Det finns ju vad polisen kallar organiserad brottslighet. Låt oss då organisera godhet, hjälpsamhet, vänskap.
Hur övar vi godhet? Vi ska vara den positiva förändring vi önskar se i samhället
Det behövs mod ibland, vi behöver civilkurage eller kollektivkurage, så som det uppmanats till i kollektivtrafiken. Det kan vara enklare sagt än gjort i många fall. Hur övar vi civilkurage? Ja, vi kan anordna en workshop tillsammans med Kristna fredsrörelsen som anordnar just workshop i civilkurage.
Som jag sa – jag är övertygad om att de flesta människor vill gott. Jag tror att vi alla som är här vill gott. Men vi behöver också öva på att vara fredsskapare. Vill vi börja öva godhet? Visa varandra respekt. Älska din nästa som dig själv. Vi kan börja i det lilla – En varm blick, ett leende en önskan om fred och frid. Öva och pröva de goda orden. Också till ”den andre”, till dem vi ännu inte känner, ska vi öva och pröva ord och handling.
Jag tycker vi övar nu direkt. Så som på Fjällgatan en måndag morgon – vi övar:
– Vänner i Centrumkyrkan, Jag önskar er alla en riktigt bra vecka(jag önskar)
– …. Och var rädda om varandra (församlingens respons)
Vi övar en gång till:
– Vänner i Centrumkyrkan, Jag önskar er alla en riktigt bra vecka(jag önskar)
– …. Och var rädda om varandra (församlingens respons)
Bön
Gud, tack att vi får leva i din närhet
Fyll oss med din givande kärlek
Vi vill ta emot din nåd och möta världen med din blick
Tack Jesus, att du utmanar oss att ta ett steg till
Vi vill sätta andra före oss själva
Förvandla våra hjärtan och våra mönster
Hjälp oss att vända våra hjärtan utåt
Kom Helige ande, ge oss kraft och mod
så att vi kan vandra i din radikala kärlek
Vi vill leva i försoning med världen och sträva efter fullkomlighet
Gud, befria oss från all nöd
Amen
///
Psaltaren 25:12–22
Var och en som fruktar Herren
får veta vilken väg han skall välja.
Själv får han leva i ro,
och hans barn skall ta landet i arv.
De som fruktar Herren blir hans förtrogna,
hans förbund skall ge dem insikt.
Min blick är ständigt fäst på Herren,
det är han som löser min fot ur snaran.
Vänd dig till mig, var barmhärtig,
ty jag är ensam och betryckt.
Lindra mitt hjärtas plåga,
för mig ut ur mitt trångmål.
Tänk på mitt lidande och mitt betryck
och förlåt mig alla mina synder.
Se på mina fiender – så många de är,
så hätska i sitt hat!
Rädda mitt liv, befria mig,
svik mig inte, jag flyr till dig.
Låt oskuld och redlighet bevara mig,
ty jag hoppas på dig.
O Gud, befria Israel
från all dess nöd!
[1] Årgång I: Lukas 11:14-26, Årgång II: Markus 5:24-34, Årgång III: Markus 9:14-32
[2] Årgång I: Första Samuelsboken 17:40-50, Årgång III: Första Kungaboken 18:26-29, 36-39
[3] Citat av Franciscus av Assisi
[4] Läs om boken Fred är vägen till fred https://www.skr.org/skr-delade-ut-fredsbok-vid-riksmotets-oppnande/