Efterföljelse, 2020-07-19 (Bengt Ekelund)

Luk 9:51–62

En berömd ordväxling ur ”Alice i Underlandet”:
Alice: ”Kan du snälla tala om vilken väg jag ska ta härifrån?”
Katten: ”Det beror till stor del på var du vill gå?”
Alice: ”Jag bryr mig inte så mycket om var!”
Katten: ”Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar.”

I en sketch med Monty Pyton ska en grupp med män utan lokalsinne springa 100 meter. Startskottet går och alla springer åt olika håll. Det går inte att springa ens 100 meter om man inte vet vart man ska eller om man inte har lokalsinne. Jag tänker att det i alla fall är ett av perspektiven som är syftet med dagens texter. En ytterligare association är Beppe gatsopare i boken ”Momo och tiden”. Hans visdom är att om han skulle tänka på hela gatan på en gång, skulle han snart tröttna och ge upp. ”Nästa steg, nästa tag med kvasten, nästa andetag”, så tar sig Beppe gatsopare framåt.

På en kurs för många år sedan fick jag uppdraget att formulera ett slags slogan för mitt liv. Jag valde ett citat av teologen Hans Küng ”Guds vilja är människans väl”. Alltså det som är väl, gott, för människan är Guds vilja. Det som inte är gott för människan, är därmed inte Guds vilja. Det är ett tacksamt raster när jag ser på världen eller när jag läser Bibeln. Det finns bibelord där jag inte kan se att det är gott för människan. Då tar jag mig friheten att tänka att här har nog författaren missförstått det här med Guds vilja, eller också måste jag söka djupare i berättelsen. Det kan tyckas förmätet, men jag tycker det funkar. Med åren har jag lagt till en annan ”slogan”, men jag tycker att den går i ton med den första. Det är ”Gör som Gud, bli människa”. Min tanke är att om det bästa Gud kunde komma på för att vi skulle förstå vem han är, var att bli människa i Jesus Kristus, då bör det vara sann efterföljelse att också försöka vara just människa. Så får Gud vara Gud. En kollega brukar säga att ”bara du kan bli den bästa versionen av dig”. Bli människa.

När vi hör evangelieberättelsen är det lätt att hänga upp sig på det man inte ska göra: begrava sina döda, eller ta farväl av dem därhemma, innan man går. Det är ju fullt naturliga saker. Men jag tror inte det är poängen. Det säger sig självt att man inte kan plöja en rak fåra om man hela tiden tittar bakåt. Det blir antagligen inte en rak fåra då. Jag har visserligen en gång följt en guide som gick baklänges och berättade för oss i flera timmar. Men han hade verkligen tränat på det och är ett undantag. Nej man behöver ha ett mål, eller en kompass, som gör att man hittar vägen, även när livet är snårigt. För några år sedan var det populärt, inte minst bland unga att ha ett gummiband runt handleden där det stod ”WWJD”. Vad skulle Jesus ha gjort? Kanske är det den klokaste fråga jag kan ställa mig när jag hamnar i ett dilemma i livet. Då måste jag förstås ha en hyfsat klar bild av vem Jesus är för mig och hans attityd.

De flesta människor har någon form av moralisk eller etisk kompass. Ett slags grundhållning till livet. En del gnäller. Andra är tacksamma. Det kan faktiskt vara värt en reflektion: vilken riktning har jag? Är det den riktning jag vill ha? Kan den förändras eller är den ärlig som den är? Synd, brukar vi säga är att missa målet. Det behöver inte betyda himlen. Det kan lika gärna handla om att vara den du är och vill vara och vägen dit är ”nästa steg, nästa tag med kvasten, nästa andetag”. Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.
Amen

Att inte döma, 2020-07-05 (Jonas Thorängen)

Luk 6:36-42

“Låt er förnyas av kraften i era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja.” (Rom 12:2)

Människor vill ha fred. Människor vill ha lugn och harmoni. Trots att nästan alla människor inget annat önskar än fred och frid, så pågår det krig. En del påstår att människor alltid varit våldsamma. En del säger till och med att det tillhör människans natur att vara våldsam.
Människor i många av världens länder har så länge och så många gånger försökt att skapa fred med våld.
Men mitt i uppenbara och konkreta konflikter så har också människor rest sig och stått emot våldet. Enskilda och sårbara människor, ibland har de lyckats inspirera, övertyga och organisera för att agera med ickevåld i våldsamma och orättvisa situationer. De är inte alltigenom felfria människor, men det är människor som sett en större helhet, människor som kommit tillsammans för att trotsa sina rädslor och för att öva sitt mod. För en del har priset varit högt, en del har gått med mod och rädsla mot sin egen död. Tillsammans, gemenskap, samarbete har visat sig vara en absolut styrka som vinner i längden.

Året 2020 kommer vi att minnas som Corona-året. Människor i vår närhet har blivit sjuka, människor har dött. Det har gått ungefär ett halvår sedan vi först hörde talas om Corona-viruset och fortfarande är det så mycket som vi inte vet eller förstår. Forskare jobbar intensivt, men det “nya Corona-viruset” går inte helt att tolka i ljuset av tidigare kunskap om hur virus brukar bete sig.

Världens politiker har reagerat olika. Några med stor beslutsamhet, andra med förnekelse, agerat med splittring som följd. Nu – när hela världen drabbats – borde det vara viktigare än någonsin med samarbete, samarbete över gränser. Forskarna verkar vara långt bättre på samarbete än politiker i världen. Skyddsutrustning och medicinska produkter blir en handelsvara på en girighetens marknad, och blir politiskt slagträ. Volontärer ställer upp och tillverkar skyddsutrustning (såsom plastförkläden som tillverkats här i Farsta) med mera. Girighet, en kortsiktig vinst är drivkraft. Världen är splittrad i vi och dem. Men, mänskligheten – så gott som alla människor på jorden – vill ha fred.

Historien och vår egen tid ger oss exempel på två olika synsätt, övertygelser och tillvägagångssätt. Det betyder att vi kan välja och våra val har betydelse – vi kan välja att möta ont med gott, möta våld med ickevåld, möta konkurrens med samverkan. Vi kan välja att inte döma, möta den andre i samarbete. Vi och dom kan få bli ett större vi – “Låt er förnyas av kraften i era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja”.

I mitt arbete har jag rest en hel del till Israel och Palestina. Jag möts alltid av hälsningen Shalom och Salam. Hebreiska och arabiska är båda semitiska språk och alla i Mellanöstern hälsar varandra med shalom, salam, fred! På svenska finner vi möjligen olika nyanser i orden fred och frid och orden shalom/salam inbegriper mycket mer än vad vi kanske först tänker, Shalom är mycket mer än slut på konflikt och våld och mycket mer än en känsla av frid. Shalom är den stora freden.

Jean Zaru, palestinier och ledare för Kväkarna – Vännernas samfund, i Ramallah har definierat den stora freden så här:
Fred är ett tillstånd av respekt, samarbete och välfärd. Fred är närvaron av social rättvisa. Fred är frånvaron av krig, fattigdom, hunger och förtryck. Fred är att ha tillräckligt att äta.
Fred är frihet från sjukdom. Det är arbete och hälsa. Fred är framtidshopp för alla Guds barn och Guds värld.
Fred är att kunna samlas utan rädsla, till gudstjänst, till arbete. Det är att kunna publicera sig och säga sanningen även till makten.
Fred är Salam/Shalom, välfärd, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter. Fred är när alla känner sig hemma och accepterade utan barriärer av ålder, klass, kön, ras, religion eller nationalitet.
Fred är dynamisk och positiv handling.
Fred är när vi bryter ner synliga och osynliga murar mellan människor, nationer, religioner och raser.
Fred är den sköna harmoni som bär på erfarenheter av kamp, uthållighet i lidandet och kärlekens styrka.

Gud som gett oss livet vill att vi ska leva ett liv i fullhet, ett liv i, med och genom shalom – shalom, den stora freden.

nd om! Vänd om, så får ni leva.
Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande har vi läst från Hezekiel idag.

Och Paulus säger till oss i Galaterbrevet, Vad man sår får man också skörda.

Jesus uppmanar oss:
Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.
m inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.

Fred är både en gåva och något vi får öva oss i. Fred är vägen till fred, skriver K G Hammar i boken med samma namn. Vi kan välja att vara en del av fredens väg och tillsammans öva modet. Vi får fred/frid, och vi kan ge fred/frid vidare till varandra – den stora freden.