Ett inslag på radio, med anledning av en bok av ekonomiprofessor Lars-Johan Åge, handlade om skillnaden mellan att vara populär och att vara omtyckt. Kanske är det en fråga som är större för yngre generationer, som formar sina liv, än för mig som har några år på nacken, men ändå intressant. För det finns en frestelse i att vara populär.
När jag läser debatten om Equmeniakyrkans krympande medlemsantal till exempel eller vår egen församling förresten. Det finns en lockande fråga i hur vi ska göra för att bli mer populära och intressanta. Åge menade att skillnaden mellan att vara populär och att vara omtyckt ligger i genuiniteten. Popularitet är snabbt övergående och är oftast heller inte rotat i den som blir populär. Det händer fort och går många gånger fort över och blir genom det också smärtsamt.
Omtyckt blir man som äkta, positiv och relevant, säger Åge. Omtycktheten måste liksom ett träd ha rötter ner i din personlighet och som allt växande tar den längre tid, men blir också mer långvarig och betydelsefull. Visst kan vi som kyrka locka folk över tröskeln med populära arrangemang, men det behövs mer, gemenskap, förtroende, djup för att någon ska känna den som sitt andliga hem.
Jag kan behöva kickar framåt ibland, javisst. Något som inspirerar mig. Samma sak med raka och tydliga svar. Men livet är inte bara svart eller vitt, eller uppåt. Det finns gott om gråzoner och flera svar på samma fråga.
Såklart brottades Jesus med detta bland sina lärjungar. ”Berätta inte för någon”, sa han. Då spred sig ryktet som en löpeld. ”Mitt rike kommer”, sa Jesus. ”Vi vill ha revolution nu!” sa Åskans söner. ”Jag måste lida”, sa han. ”Vi ska skydda dig”, sa Petrus. ”Hjälparen kommer”, sa han. ”Vart ska du gå?” sa lärjungarna.
Att våga vänta och se, att först ta emot och sedan ge ut, kan vara en prövning. Att låta tron rota sig och inte ge fullt resultat med en gång är en övning. Att dessutom inte mäta ”resultatet” i antal personer i en gudstjänst, eller snabba mirakel är en utmaning.
Tiden mellan Kristi himmelsfärd och Pingstdagen måste ha varit tio frustrerande dagar för lärjungarna. ”När Hjälparen kommer ska han vittna om mig. Också ni ska vittna… Detta har jag sagt er för att ni inte ska komma på fall.” Det handlar alltså inte om att bli populära för lärjungarna utan att bli fast rotade för att inte falla. Anden har de ju redan tagit emot när han andades på dem, efter uppståndelsen. Men uttrycken måste vara grundade i var och en av dem, så att inte talet om Gud som helig Ande, blåser som en storm som snart är över. Livet i Jesus anda, måste kunna bestå.
Paulus skriver att Guds Ande vittnar med vår ande om att vi är Guds barn. Det är i den tillhörigheten vi ska vara rotade. Det är i den tilliten jag måste träna mig. Det handlar om att låta Gud finnas med i mitt sinne, mitt hjärta och min kropp. Inte bara i ord men också i genuin handling. Ett kinesiskt uttryck lär säga att det jag hör, glömmer jag, det jag ser kommer jag ihåg och det jag gör förstår jag.
Om tron bär på livets vattenyta, det vet jag först när jag själv försöker ta ett steg. Om kärleken håller, vet jag först när jag delar den. Jag kan höra talas om kärleken, men glömmer den snart, så ser jag delad kärlek och minns. Men först när jag själv gör och ger kärlek förstår jag.
En del människor blir sura över motgångar. Andra ser det som en väg till Gud. Ytterligare någon ser som att det är livets förutsättningar. Jag vill själv försöka leva i den tredje gruppen. Bara som ett konstaterande så handlar det om livets erfarenheter och den mognad det för med sig.
Det är svårt att beskriva mognad utan att låta förmäten. Därför vill jag beskriva det som en strävan, en längtan, om att mina rötter ska vara grundade i hela mig. Att kärleken ska komma, utifrån min gudstillit, utan beräkning eller förväntan om att bli vare sig omtyckt eller populär. Därför behöver jag fortsätta öva i att vila i min väntan. Rötterna kan alltid bli djupare.
Vi är tillbaka på skärtorsdagskvällen. Vilken häftig resa lärjungarna har fått vara med om. Han sa bara, ”Kom och följ mig, jag skall göra er till människofiskare.”, och de följde honom, utan att tveka. Släppte allt för att vara med honom. Sedan hade de fått vandra med Jesus, lyssna på hans predikningar, se honom göra under. Fått vara hans vän, på riktigt.
Och nu satt de där, enkla fiskare, som under några år fått världens bästa teologiska undervisning. Det var examen och av sin lärare hade de just fått sina diplom, i form av bröd och vin.
Jag måste erkänna att innan jag tog itu med denna predikan tänkte jag nog att lärjungarna var rätt obildade innan de träffat Jesus.
Så hur var skolan på Jesu tid?
Vi kan väl säga att om du var flicka så var din plats i hemmet. Du behövde ingen annan utbildning. Det gällde att lära sig städa, laga mat, ta hand om hem och vara redo att giftas bort när man var typ, 12. Om du däremot hade turen att födas som pojke blev du skickad till skolan när du var ca 5 år gammal.
Låt oss säga det från början. På den tiden var teologi ett viktigt ämne. Skolan var i synagogan eller i ett hus väldig nära. Det fanns bara en bok i skolan och det var Torahn, Gamla Testamentet. För att göra det ännu svårare så var Torahn skriven på hebreiska medan många, t.ex. Jesus hade arameiska som modersmål. Så man fick börja med att lära sig ett nytt språk, ett alfabet för att kunna läsa. Sedan började man sakta jobba med själva boken, vilken egentligen var 20 rullar. Målet var att man skulle kunna hela Gamla Testamentet utantill. Såklart bestod inte hela skoldagen av en massa rabblande av texter. Det var även en hel del förklaringar kring texterna och den gjordes normalt genom diskussioner mellan lärare och elever.
När du blivit 12-13 så var du klar med grundskolan. Då var du myndig och nu var du själv ansvarig för att följa alla regler. Om du sedan ville och hade möjlighet och begåvning kunde du fortsätta att studera och så småningom bli Rabbi. Då behövde du skriva in dig på någon av de fina skolorna i Jerusalem.
Men…. alla hade också ett vanligt arbete. Det ansågs fint med kroppsarbete och även en Rabbi försörjde sig på ett vanligt jobb. Som pojke fick du följa med din pappa och lära dig av honom. Så även om du var högt utbildad så bestod vardagen ändå av hårt arbete för att få mat för dagen. Jesus var ju snickare och murare och det är ju mycket troligt att Jesus arbetade i sitt yrke, även under den period då han börjat evangelisera.
Och vad vet vi om lärjungarna? Det var bara Petrus och Jesus som var över 20 och som behövde betala tempelskatt. Petrus var en gift man, med fru och åtminstone en svärmor. Han drev ett litet fiskeriföretag tillsammans med sin bror Andreas i Kapernaum. Han lär ha fått dela sin tid mellan att vara lärjunge till Jesus och att fiska och försörja familjen. Resten var troligen tonåringar. Männen gifte sig normalt vid ca 18 års ålder så vi kan anta att alla förmodligen var ungkarlar utom Petrus. En sak är i alla fall helt säkert. Männen hade redan innan de träffade Jesus en väldigt god teologisk grund att stå på.
Dagens tema är ju att växa i tro, och lärjungarna har ju så här långt varit med om en fantastisk resa. Men vi har också vår resa, som ständigt pågår. Som de människor vi är så behöver vi också växa, för att må bra.
Alla här känner till kostcirkeln. För att vår kropp skall trivas så behöver vi äta en varierad kost med gott om frukt och bär, grönsaker och rotfrukter. Men vi behöver också kött, fisk, ägg eller något annat rikt på proteiner. Vi behöver också fett för att må bra.
Vår andliga kropp behöver också näring för att växa och må bra. Jag ser vår andliga tallrik uppdelad i 4 delar:
Kombination av kunskapsintag och insikt
Kombination av ensamhet med Gud och samvaro med andra
Kombination av att få och att ge
Kombination av tryggt utövande och att kasta sig ut i det okända
Kunskap och insikt Vi vet att korvstoppning inte fungerar så bra när det gäller kunskapsinhämtning. På Jesu tid, när man skulle lära sig hela det Gamla Testamentet utantill var diskussionerna runt texterna viktiga för förståelsen av den massa man memorerat.
I vår tid, när hela Bibeln bara ligger ett klick bort, och vi ständigt översköljs av ljud och bild, ger vi oss behövlig tid att reflektera? Funderar vi igenom det vi hört och sett eller tar vi bara skribenten eller uppläsarens version som den riktiga? På Jesu tid var det viktigt att förstå för att kunna. Idag är det viktigare än någonsin att man faktiskt måste kunna för att förstå.
Ensamhet och samvaro För att din och min tro skall växa behöver vi medvetet ge den uppmärksamhet och tid. Det innebär att jag måste sätta av tid för enskilt samtal med vår Herre. Hitta stunden där han och jag kan ha våra riktigt djupa samtal.
Men det innebär också att det är viktigt att besöka kyrkan, träffa vänner i Jesus, utbyta tankar, höra Guds ord genom en väns röst. Ta emot bröd och vin. Samtala över lite kyrkfika. Och det är klart, coronan har tillfälligt förstört detta men därför är det så viktigt att just du är med oss just nu. Känn värmen och gemenskapen trots att du för närvarande inte kan vara här fysiskt. Kom in och fika med oss på Zoom efteråt. Det är viktigt både för dig och mig.
Få och ge Att lyssna till någon som berättar om sin tro är ofta intressant och berikande. Ofta är han eller hon riktigt karismatisk och du blir glad och upprymd. Kanske stärks du i din tro. Men vågar du lyssna när din vän kommer och har problem. Eller kanske mannen på parkbänken här utanför. Kan och vill du vara vännen, eller berättar du sakligt att vi har en diakon i kyrkan som är expert på svåra samtal. Vi behöver få hjälpa till. Vi växer så mycket av att få vara en del av Jesu kärlek, i den här världen. För att må bra och växa behöver vi både ge och ta emot Guds kärlek, ungefär lika mycket tror jag.
Trygghet och göra nytt Vi behöver trygghet. Göra det vi brukar. Vi mår bra och livet lunkar på. Det är rätt skönt att befinna sig i sin komfortzon. Men vet ni vad. I längden blir det lite tråkigt där. Vi behöver också känna hal is under fötterna. Någon gång ibland mår vi gott av att på riktigt kasta oss ut i det okända. Göra något helt nytt som vi inte gjort förut. Var inte rädd för att prova, när någon kommer och frågar om du vill hjälpa till med något som du normalt inte tycker är din grej.
Lika viktigt som det är att du ibland tar steget ut i det okända, lika viktigt är det att du stöttar dina vänner att själva våga ta steget. Var inte rädd för att be någon som aldrig provat att hjälpa till. Jag hade inte stått här och pratat om inte Karin Wiborn hade varit så enträgen. Birgitta hade inte sjungit solo om inte Annika Victorsson bett henne göra det och sedan hjälpt henne. Du hade inte ….. Ja, ni vet.
Det är också viktigt att vi är toleranta och stöttande när någon är utanför sin komfortzon. Det behöver inte bli perfekt första gången. Det behöver kanske aldrig bli perfekt, men det är alltid väldigt fint i dina, mina och vår Herres ögon.
För lärjungarna är det snart dags. Jesus kommer att kasta ut dem i det okända. De skall ta nästa steg på sin resa.
Vad blev det av våra lärjungar? Petrus, Andreas, Filippos, Simon, Bartolomaios och Tomas åkte ut och missionerade, skapade församlingar och spred Jesu lära. Matteus hade ju ett evangelium att skriva, så han stannade i Jerusalem i 15 år innan han sedan också blev missionär. Johannes och Jakob stannade kvar i Jerusalem och var aktiva i den lokala församlingen. Johannes tog ju också hand om Maria.
Inget av detta hade hänt om Jesus inte hade lämnat dem och kastat ut dem i det okända. Sedan hade ju Jesus ett extra ess i rockärmen. Han skulle ju skicka dem den Heliga Anden.
Kommer ni ihåg vad vi läste nyss? ”och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd.”
Synd, eller skuld Fyll ditt hjärta med Jesus och tro på honom som din skapare och rättesnöre. Försök att leva livet i hans närhet och spegla hans kärlek, så behöver du inte känna oro.
Rättfärdighet Jesus var tvungen att lämna oss för att vi själva skall ta beslut vad som är gott och vad som är ont. Men också nu, när han sitter med sin Fader i himmelen, finns han alltid, med sina utsträckta händer, redo att ta emot oss om och när vi faller.
Dom Innan nattvarden hade Jesus tvättat lärjungarnas fötter. Jag vill uppmana mig och dig att vi skall leva våra liv som våra medmänniskors tjänare samtidigt som vi tar emot Guds rike som ett barn.
AMEN
Låt oss be. Herre, du är hela tiden med oss på vår livsresa. Låt vår tro växa, både i styrka och klokhet. Hjälp oss att hitta din och min väg till en ännu starkare gemenskap med dig. Amen
