Det är sabbat och Jesus är i Jerusalem. På förmiddagen beger han sig till Betesda. Det är en badanläggning som är lite speciell. Lite då och då tar Guds ängel ett litet dopp i poolen och den förste som hoppar i vattnet direkt efter blir då frisk från sina sjukdomar. Så ni kan tänka er att där är det fullt med folk som har problem, sjuka, lama, blinda… En massa människor som bara väntar på att vattnet skall krusa sig efter den osynlige ängeln och sedan hoppa i, före alla andra. Så ser Jesus en man som legat sjuk i 38 år. Han är så dålig att han inte har en chans att komma ner till det helande vattnet. Jesus ser mannen, frågar honom om han vill bli frisk, och det är klart han vill. ”Ta din säng och gå”, säger Jesus, och mannen reser sig upp och går. Judarna såg detta och blev arga på mannen eftersom han bar en säng. Absolut förbjudet på en sabbat, och det var ju Jesus fel som botat honom. Lite senare samma dag träffar Jesus på mannen i synagogan där han berättar att han är Guds son och att mannen inte skall synda mer.
Så, nu är vissa riktigt upprörda på Jesus. Först har han brutit mot lagen och jobbat, genom att hela mannen. Sedan har han lurat den stackars oskyldige mannen att också begå ett allvarligt brott genom att bära sin säng och till slut så påstår han att han är Guds son. Nu får det vara nog.
Och det är nu vi kommer till dagens evangelietext som är hämtad från
Joh 5:22-30.
Här tar Jesus verkligen i från tårna.
1. Fadern dömer inte utan det har han helt överlåtit till honom.
2. Den som lyssnar till det han har att säga och tror på den Gud som sänt honom, han kommer inte att falla på domens dag utan få ett evigt liv.
3. Det är Fadern som har bestämt reglerna för hur Jesus skall döma, inte han själv.
Man förstår att det här låter alldeles fruktansvärt i fariséernas öron. De som bygger hela sin tillvaro på att lagar och regler skall hållas. Den enda vägen är smal och besvärlig. Endast ett fåtal hade möjlighet att följa alla dessa regler. Och så säger Jesus att reglerna inte är så viktiga. Att du tror på Gud i ditt hjärta och tar till dig vad Jesus försöker lära ut, det är viktigt. Han säger till och med att om du hör hans ord, då har du evigt liv. Och, det är inte han som har hittat på allt det här utan det kommer från Fadern.
När barnen var små var vi alltid minst en vecka nere i Småland och besökte Birgittas föräldrar samt även faster och hennes gamla farmor, så länge hon levde. Gården som vi höll till på låg i byn Esperyd, ca en mil utanför Nässjö. Och ni vet hur det är. Efter ett tag börjar det bli lite långtråkigt att vara ledig. Det var alltid kul att prata med faster Alice, så vi var där en hel del och så småningom började jag titta i hennes bokhyllor och fastnade för några pocketböcker, som jag förstod var en serie. Jag tror att hon hade tre böcker och jag började läsa den första. Den handlade om mystiska försvinnanden. Alla hade försvunnit precis samtidigt och bara lämnat tomma kläder efter sig. Man försökte hitta olika naturliga förklaringar till vad som hänt, samtidigt som fler märkliga händelser inträffade. En liten grupp halvhjärtade kristna började förstå. De riktigt kristna hade hämtats hem och de hade lämnats kvar. Ja, någonstans där tog tredje boken slut och jag minns att jag försökte hitta fler böcker i serien när jag kom hem, men misslyckades. Kanske var det lika bra det.
Som människor är vi alltid nyfikna. Tittar framåt. Vad händer sen? Vi lär oss och vi växer som människor, under hela livet. Såklart så försöker vi också ta reda på vad som händer sen. Vi vill skapa oss en bild över hur det kan bli. Uppenbarelseboken läser vi och försöker tolka. En del skriver avhandlingar, andra skriver romaner. Vi diktar, sjunger och spelar. Vi tror en massa, och vi hoppas.
Jesus däremot är väldigt tydlig. Jag kommer tillbaka och då skall ni vara redo. Men någonstans där försvinner tydligheten. När kommer han tillbaka? Det vet vi ju inte och det innebär ju bara att vi alltid måste vara redo. Vad innebär att vara redo?
Att göra allt rätt, vara snäll mot alla, ge till dem som behöver men sakna Jesus i sitt hjärta. Kan man vara redo i alla fall?
Eller att innerligt be till Jesus och känna honom fullt och starkt men helt missuppfattat vad kärlek är för något. Kan man vara redo i alla fall?
Jesus sa ju: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv.”
Vad innebär det för mig, här och nu?
Vad innebär det för dig, här och nu?
Visst är det skönt att få prata ut ibland, till någon som lyssnar? Speciellt när något tynger. Det kan vara vänner, fru/man, föräldrar. Det kan vara Kim som får lyssna på våra berättelser. Ta emot, kanske bara nicka medkännande, kanske komma med ett råd eller bara ge en tröstande kram. Det är så vi är funtade. Vi behöver prata med någon för att på ett bra sätt komma vidare i livet. Jag är säker på att du många gånger både varit den som behövt prata ut eller varit den som lyssnat och hjälpt din vän framåt.
Jag vet inte när, var och hur men en dag kommer vi alla att få möta Jesus igen. Med ett helt liv bakom oss så kommer vi att ha mycket att berätta, och han kommer att lyssna, humma, kommentera. Säkert trösta och krama när vi kommer till det svåra och helt säker skratta gott tillsamman när vi pratar ljusa minnen. Han kommer säkert att berömma där det gått bra och kanske på ett snyggt sätt ge oss insikter om hur vi borde handlat då det gått lite snett. Att prata med andra är för oss människor det mest effektiva sättet att bearbeta det som varit för att sen gå vidare. Vad som händer sen efter det samtalet med Jesus vet jag inte och personligen lägger jag det i hans händer, utan att grubbla allt för mycket. Men en sak är jag helt säker på. Att det vi gör här och nu har betydelse. Vi har fått livet som en värdefull gåva att hand om och att förvalta efter bästa förmåga.
Amen