Jag har aldrig riktigt förstått hur man kan få in en stor stock i sitt öga, men kanske är det här bjälken som vi lever med just nu.
I Stockholm har det så här långt under 2023 varit 25 skjutningar och 12 har avlidit.
Lördagen den 10 juni, bara några 10-tals meter från kyrkan, sköts två människor ihjäl med ett automatvapen som bara får användas av militärer i krig. Hur kan det ha gått så fel? Vem eller vilka var ansvariga för att vi tagit emot så många människor utan att ta hand om dem på ett bra sätt? Vem eller vilka har tillåtit att det skapats områden i Sverige där inte längre svenska lagar råder? Vem eller vilka har tillåtit att skola och övriga sociala myndigheter inte har haft resurser och kompetens att ta hand om ungdomar på glid? Vem eller vilka har låtit de kriminella gängen växa och sett mellan fingrarna på hur deras tentakler växer. Vem underlåter sig att göra? VEM?
I trosbekännelsen läser vi ”… sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.”
Alltså är det inte upp till oss att döma men samtidigt får vi inte vara rädda för att säga till när vi ser att någonting är riktigt fel. Vi måste agera.
För några helger sedan var jag i Kista och fotograferade Kista Sport Club. Jag träffade en massa härliga ungdomar och ledare och vi tog porträtt och lagbilder. En tjej i 20-årsåldern träffade jag rätt många gånger. Hon hade spelat handboll och kom från en rysktalande familj. Nu lägger hon all sin lediga tid på att ge barn från Ukraina en vettig fritid. För dem är ryska vad engelska är för oss, så hon kunde kommunicera med dem. Idrottssverige är fullt av dessa fantastiska ledare som jobbar och sliter med den uppväxande generationen. Inte för att skapa en ny Zlatan men för att ge barn och ungdomar en meningsfull fritid och ett alternativ till gängens brutalitet.
Här i kyrkan har vi en fantastisk scoutkår med entusiastiska ledare som varje torsdagskväll är med barn och ungdomar och låter dem upptäcka gemenskap och spänning. På somrarna tar de en vecka av sin semester och åker på läger. År efter år.
Hela Människan i Stockholm jobbar ju med utsatta personer och runt Anette Kyhlström finns det en mängd frivilliga som ställer upp och hjälper till.
När skotten föll här i Farsta och många människor behövde hjälp och stöd, då kom Kim och blev en representant för kyrkan här i Farsta. Det stödet han gav var ovärderligt för många av dem han mötte första dygnet. Och Centrumkyrkan i Farsta skulle inte finnas om inte vi medlemmar drar vårt strå till stacken och hjälper till där vi kan.
Dagens tema är att inte döma, och det är sannerligen lättare sagt än gjort, men att döma är inte detsamma som att analysera och försöka förstå vad som gått fel och hur man kan göra saker bättre.
I mitt jobb behöver jag hjälp av en massa andra personer för att vi skall komma framåt. Jag kan tjata, gnata och ligga på men jag vet att det som betyder något är vad jag själv gör. Om jag levererar mina saker i tid kommer andra att göra det också. Börjar jag slarva ser andra att det är ok och hela projektet hamnar på glid.
Dagens text tycker jag är rätt tydlig.
Döm inte, så skall ni inte bli dömda.
Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas.
Ge, så skall ni få.
Så oss alla vill jag uppmana att sträva på med det goda, att hitta vår plats och göra det vi kan och orkar. På så sätt blir vi förebilder för fler och det smittar av sig.
Det goda tar överhanden, vi får ett bättre samhälle och till råga på allt så är jag också säker på att vi får mer skratt och mindre gråt i våra liv.
Amen