Etikett: Guds rike är nära

Guds rike är nära, 2021-12-05 (Bengt Ekelund)

Jes 35:1-10
Matt 13:31-34

Advent betyder ankomst. Det är söndagsskolkunskap närmast. Men vilken ankomst är det vi egentligen tänker på? Det vanliga är att vi säger att det handlar om att Jesus ska födas, Gud ska komma till jorden. Det behöver inte vara fel. Men en kollega fick mig också på ett annat spår och det tänker jag följa idag. Vi tänker oss oftast tiden som något som bara går framåt. Något tar slut och något nytt börjar. Så gör vi med kyrkans år också. På domsöndagen avslutas kyrkoåret och på första advent börjar det nya året. Men alltid, i övrigt, hänger söndagarna samman. Kanske märker du det inte som gudstjänstbesökare, men när man jobbar flera veckor i följd med kyrkoårets texter blir det tydligt att det finns samband. Ibland kan jag uppleva att jag när jag är klar med en predikan, kan se att den lika gärna kunde hållits nästa söndag, om du förstår hur jag menar. Att därför läsa adventtexterna med domsöndagen som fond, blir spännande. Ankomsten handlar om när Människosonen kommer. När Guds rike är nära.

Den gammaltestamentliga texten idag är så vacker när den beskriver gudsriket. Jag föreställer mig att de som hörde profeten Jesaja blev tårögda av glädje och förväntan. ”Som en äng med liljor skall öknen blomma… Ge styrka år kraftlösa armar, stadga åt skälvande knän! Säg till de förskrämda: Fatta mod, var inte rädda! Se er Gud är här, hämnden kommer, Guds vedergällning. Han kommer själv för att rädda er… de som herren friköpt vänder åter… Fröjd och glädje följer dem.”

Evangeliet då? Senapskornet för männen och surdegsbaket för kvinnorna, kanske. Det lilla blir stort. Det är hel okej att det börjar i det lilla. Sen går tiden och livet och skörden har mognat och degen har jäst. Och allt har sin tid. Ibland kan jag undra om vi för mycket stannar kvar i senapsfröstadiet? Vi matar oss själva och varandra med det lilla istället för att just låta det mogna eller jäsa. Litar jag på det jag tror på? Vågar jag prova trons och kärlekens vingar, eller ligger jag som en förvuxen fågelunge som blir matad av min allt äldre och tröttare fågelmamma?

”Guds rike är nära” hette förr ”Riket som kommer”. Jag vet inte vilka bilder som fyller dig vid tanken på alltings återupprättelse? Om jag bara tänker att julen är vår tids svar på Jesus ankomst, kan jag känna förtvivlan och stress. Ska jag dras med av tidens köpande och mysande, eller ska jag vara alternativ julfirare? Ska jag frossa eller späka mig? Eller mitt emellan? Lagom är kanske bäst. Men om jag lyfter blicken handlar det inte om hur jag beter mig i detaljerna om mitt hjärta är felriktat. Om jag inte ser Jesus i min behövande nästa, spelar det ingen roll om det är jul eller pingst. När människosonen kommer säger han inte ”Har du firat en god jul?” Nej han säger snarare som Stefan Sundström ”Har du älskat allt du pallar varje dag?” Och vad svarar du och jag? I Lukasevangeliet 21 säger Jesus om Människosonens ankomst att människor kommer att förgås av skräck. ”Men när allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig … Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen”.

Det har slagit mig att ibland blir Bibelns texter verkliga och tron kommer i funktion, när den behövs. När någon berättar om sitt liv och det jag hör nästan är ordagrant berättelsen om den förlorade sonen. Eller när jag ser någon just räta på sig för att han eller hon blir sedd och tilltalad. Guds rike är nära. Både här och nu i kärlek där tron prövas och i längtan efter ett nytt rike, där var och en som har tillit kan räta på sig och möta Herren ansikte mot ansikte.

Amen

Guds rike är nära, 2020-12-06 (Jenny Dobers)

Luk 21:25–36

Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna. Vi ska gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människorna ska förgås av skräck i väntan vad som skall komma över världen. 

Ja, kära nån. Det är inga små ord. Men nog klingar de väldigt bekant? För den som följer nyheter och orkar läsa artiklar, skulle dagligen kunna höra om tecken på himlen och än mer i haven, skogarna, djurlivet och isarna. Tecken på att en klimatkatastrof är på väg och delvis redan är här. Bevisligen väcker detta ångest, framför allt hos unga. Bevisligen väcker det rådlöshet hur vi ska hantera allt detta, hur vi skall ställa om. På det en pandemi som försatt oss i skräck i väntan på vad som skall komma över världen. Mer träffande har väl den här texten knappast känts. 

Hade det inte varit skönt att slippa höra om detta i gudstjänsten också? Vem kom på den dåliga idén att stoppa in en så här krävande, ångestframkallande text, mitt i advent, när vi gör så gott vi kan för att hitta friden, den goda stämningen? Samtidigt… så bra att detta benämns i Bibeln.

I DN är Greta Thunberg chefredaktör idag. Bland alla artiklar om klimatet finns också en om den kulturkanon vi har – 10 klassiska verk som berör klimatet. Förtjänstfullt nämns Bibeln ett flertal gånger. För där finns resurser för oss, stöd, utmaning, allvarsord, hopp om att leva i samspel med resten av skapelsen. Friden, vi talar om i advent och jul, kommer inte som billigt utanpåsmet. Den kommer till oss rakt in i vår verklighet. Väjer inte för det svåra, utmanande. Därför talar den också trovärdigt om hoppet.

Människosonens återkomst
– ett tema Lukas återkommer till i evangeliet.  Det talar om tidens slut.  Kristna har genom årtusende levt med tron – och hoppet – att Jesus kommer tillbaka. Många gånger genom historien har människor hävdat att nu kommer Jesus snart tillbaka. Det går ju att utläsa tecknen så tydligt. Det sägs ju att det skall vara så enkelt att förstå. I texten hör vi att det är lika naturligt som att vi vet att när fikonträdet knoppas – då är det snart sommar. Men Lukas skrev också Apg.  I Apg 1:7 står det: Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. 

Guds rike
”När ni ser detta hända så vet att Guds rike är nära”. Finns det en framtid då vi kommer få möta Guds rike? Det är tydligt hos Lukas och många andra av Bibelns författare. Hur ska man få del av det? Hur svårt är det inte att komma in i Guds rike. Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in. Det behövs väldigt lite för att det ska räcka, växa. Så lite som ett senapskorn. Ingen kan säga här är det eller där är det. Guds rike är inom er. 

Frälsning i nutid
Det är viktigt hos Lukas att det finns ett hopp för framtiden. Samtidigt, frälsningen, räddningen, otvetydigt också här och nu. Jesus säger t.ex. hos Sackeus: Idag har räddningen nått detta hus. Idag når räddningen kanske ditt hus! 

Slutet enligt Lukas:
Det viktigaste är inte att det ska bli våldsamt och omtumlande. Fullföljer det Jesus levde som människa. Mästaren som betjänar slaven. Guds befriande kraft. Det gäller att vara alert, att vara på sin vakt. 

Nuet är den arena där de som följer Jesus ska följa honom för de fattigas och förlorades skull. För Guds befrielses skull. 

Mitt i allt som är med livet, på det personliga planet – kaos eller harmoni. Jag tror inte att Gud använder skräcken som redskap. Däremot vågar Gud benämna det Gud ser att vi står i, faktiskt går med oss in i det. Guds redskap är hopp. 

Jesus säger till oss:  Räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig. Himmel o jord skall förgå men mina ord skall aldrig förgå. 

Ni missade väl inte orden ur Romarbrevet 15?
Kanske den viktigaste, vackraste beskrivningen av Gud just nu.  Att ta till oss i vår tid, att Gud är uthållighetens och tröstens Gud. Det är starka ord till oss som kristna, både när det gäller pandemin och klimatet. Vi har en djupt meningsfull och viktig uppgift. Verka för Guds rike: Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp.