”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus” (1 Joh 1:3)
ETT AV DE VIKTIGASTE BASBEHOVEN EN MÄNNISKA HAR är att hon vill känna sig som en del av något större. Det är väldigt få människor som trivs med att bara vara själv. Att en delad glädje är en dubbel upplevelse är ett vanligt och mycket spritt uttryck. Att vara församling är till stor del byggt på gemenskap, en gemenskap där man delar samma målbild, men kanske går med lite olika kartor. I en gemenskap handlar det om att bygga broar mellan människor, oavsett bakgrund, kultur eller erfarenheter.
I en tid som ofta präglas av individualism och hastighet kan församlingen fungera som en påminnelse om att vi är starkare tillsammans.
När vi engagerar oss i varandra skapar vi utrymmen för förståelse och empati. Det är i dessa stunder vi kan dela våra glädjeämnen och sorger, utbyta idéer och inspireras av varandras perspektiv.
Vi lever i en värld som ständigt förändras och utmanas av olika omständigheter.
Det känns som att det är vanligare med länder som stänger gränser än som öppnar och välkomnar. I den världsbilden tänker jag att det är viktigare än någonsin att kyrkan visar på en öppen och förlåtande gemenskap. Kraften i gemenskap leder till positiva förändringar. Genom att samarbeta och hjälpa varandra kan vi övervinna hinder och skapa en bättre framtid för oss alla.
Gemenskap är inte bara en sammanhållning, utan också en möjlighet att växa som individer. När vi investerar tid och energi i att bygga relationer, stärker vi inte bara våra band till andra, utan också vår egen känsla av syfte och mening. Så låt oss sträva efter att leva i gemenskap, att möta varandra med öppna hjärtan och att tillsammans skapa en värld där alla känner sig sedda och hörda. Det är den kyrka jag vill vara.
Kim Bergman